Heartache at it's best

Jag kanske inte är tillräckligt social, för att vara en bra bloggare. Man måste kanske ha något att säga till världen varje dag och inte bara då och då. Kanske är jag som Leif GW, som bara kan skriva och vara nykter i ett halvår? Inte för att min frånvaro här beror på alkohol, nej nej, men livet är fullt av så många andra missbruk att alkohol nästan framstår som ett löjligt och tråkigt val.

Aaanyways, nog om det. Apropå destruktiva sysslor, så har jag mycket i skolan. Marknadskommunikation blir till InDesign och krishantering blir till försvarstal och opinionsbildning. Jag bara hoppas att alla år av tunga och dyra böcker kommer ge mig en chans att få göra något storslaget i framtiden. Är det inte alltid så? Att man är ute efter en känsla som säger att det var värt det? Att alla år av slit, prestationsångest och fattigdom till slut gav någonting? Fingers crossed…

Men nu musik! Igår släppte Blood Orange ett nytt album, Cupid Deluxe. Sist på skivan ligger den här låten, Time Will Tell, vars video mest ser ut att vara bakad av en smet bestående av Snuten i Hollywood och koreografi á la Michael Jackson (eller möjligtvis Cullbergbalettens Mats Ek). Låter det spännande? Det är det. Det är även suveränt snyggt och ljuvligt att lyssna på.

 

  

Blood Orange, a.k.a. Devonté Hynes, gör skön och upbeat disco/funk- musik med sorgliga hjärtekrossande texter. Perfekt. Dessutom är det ganska fint att slippa höra den vanliga r’n’b- basrösten sjunga oh baby baby I’m your man- slisket. Istället kan man nu lyssna på Blood Orange som fattat att oavsett om man är hetero, gay, man, kvinna eller någonting obestämt så gör kärlek satans ont ibland. Och ingenting är så enkelt i svart eller vitt, som man önskar att det vore. En beskrivning av skivans innehåll har bland annat varit ”resignation and optimism, suspicion and trust, urgency and procrastination, the tenderness of affection and the undertow of dependence”. Ja, ni fattar…

Time Will Tell, You’re Not Good Enough och Chamakay (med himmelsk saxofon), har blivit mina favoriter efter att ha plöjt skivan ett par dagar nu.

 

 

 

Mer Dev Hynes? Lyssna på…

Blood Orange- Coastal Grooves (2011)

Solange- True (EP från 2012 producerad av Hynes)

 

I am a broken banjo.

 
Det är mycket nu. Mycket av allt. Ibland tänker jag att jag redan som tioåring borde satt mig ner och lagt upp en strategi för mitt liv. Istället för att fjanta omkring på skolgården, borde jag skrivit en krishanteringsplan, kommunikationspolicy och en tydlig målsättning. Men det gjorde jag inte. Så nu är jag här. Mitt i livet och jag blir allt mer övertygad om att jag inte har en aning om vart jag är på väg. Vissa dagar kollar jag efter jobb i andra länder, svindyra skor och tänker att jag borde se nya kontinenter. Andra dagar letar jag efter små hus vid havet, en egen hund och recept på bröd och långkok. Vissa dagar leker livet. Vissa dagar längtar jag bara hem till min mamma. Andra dagar går man och lägger sig på kvällen och tänker att "jag fick ju för fan inte ens en chans idag, livet...".