”Relationshit movies, with their skepticism of happy or conclusive finales, are films typically made outside of Hollywood that examine the dynamics of relationship difficulties and dissolutions.”
För mig har filmer alltid fungerat på samma sätt som musik. De har varit den där bästa vännen som upplevt precis det jag går igenom och vet exakt vad jag vill höra och vilken tröst jag söker.
Men det är även ett sätt som hjälper till att se saker ur flera perspektiv. Analysera och grubbla över situationen. Vända och vrida på det för att bli klokare. I ett försök att förstå sig själv och andra.
Är man i ett förhållande så kommer det stunder när relationship känns som relationshit. Jag tror att det är oundvikligt. Jag lyssnar gärna på par som berättar om hur rosa och skimrande och lyckligt deras förhållande konstant är, men det är för mig lite som att höra om när Jesus gick på vattnet. Jag kanske har haft dåliga förutsättningar för att tro på sådant. Jag är inte i närheten av att ha vuxit upp i en kärnfamilj med lyckliga förhållanden omkring mig, där allt bara flyter på. Jag vet inte hur man gör när man är i ett förhållande bara för att vara i ett förhållande. Jag tror att det är nyttigt att fråga sig själv då och då varför man vill vara i förhållandet. Det verkar inte alla göra. Personligen tycker jag att det är mest rättvist mot sig själv och den man är tillsammans med, att vara säker på att man inte bara glider med i brist på annat. Att man inte undviker det svåra. Är det värt det så är det. Och är det inte det så ska man inte slösa på varandras tid och känslor.
Relationshit. När man är i en period av ifrågasättande. När något gnager. När man vrider och vänder på saker och ting. När man vet att man älskar så mycket, men…men…det där “men” är som en sten i skon.
Här är 3 filmer om relationshit, som jag tycker är suveräna.
Two days in Paris
(en av de absolut bästa relationshit-filmerna jag någonsin sett. speciellt den här scenen...som jag youtubat cirka tiotusen gånger)
Closer
(en film jag sett så många ggr att jag tappat räkningen. Så satans bra och med repliker som svider som tusen nålar. extra plus för soundtracket.)
Blue Valentine
(när röda rosor och choklad inte är verkligheten...)