I don't think silence is golden.

 
 
 
Jag vet hur det kommer bli
Jag har sett det
Du kommer skriva om oss med skiljetecken emellan
Små hinder vi måste ta oss över innan vi når varandra

Som alla andra kommer du att tveka när du står vid branten
Vid stupet mellan mitt höftben och mina revben
När du vaknar och ser mina ögon mörka likt korpars
vaka över dig om natten

Du kände mig inte när mitt hår var kort 
Skulle inte känna igen mig bara fnysa åt hur löjligt ung jag var
Nu istället, den här åldern man ser i mina ögon
men som inte rinner i mitt blod 

Allt jag skriver blir till labyrinter
Alla röda trådar blir till snaror

Kommentera inlägget här :