Det är mycket nu. Mycket av allt. Ibland tänker jag att jag redan som tioåring borde satt mig ner och lagt upp en strategi för mitt liv. Istället för att fjanta omkring på skolgården, borde jag skrivit en krishanteringsplan, kommunikationspolicy och en tydlig målsättning. Men det gjorde jag inte. Så nu är jag här. Mitt i livet och jag blir allt mer övertygad om att jag inte har en aning om vart jag är på väg. Vissa dagar kollar jag efter jobb i andra länder, svindyra skor och tänker att jag borde se nya kontinenter. Andra dagar letar jag efter små hus vid havet, en egen hund och recept på bröd och långkok. Vissa dagar leker livet. Vissa dagar längtar jag bara hem till min mamma. Andra dagar går man och lägger sig på kvällen och tänker att
"jag fick ju för fan inte ens en chans idag, livet...".
